Lite för länge sedan & lite långpannemat för många

Ja, jag vet. Det blev en lite längre paus än jag räknat med.
Men tonåringar tar tid och behöver tid, ibland mer tid än vi har på dygnet. Men det är väl precis så det brukar vara för många tonårsföräldrar, antar jag.
Jag får säkert anledning att återkomma i ämnet, när jag fått lite mer perspektiv.

Vad lagar vi för mat denna söndag då?
Vi har haft matlistefritt ett par veckor, och bara ätit det som fallit oss i smaken för dagen. Nu börjar jag dock tröttna på att vara den som får kompletteringshandla varje dag. Så i fredags handlade jag bas för helgen iallfall.
I fredags ville vi inget annat än att grilla en ordentlig biff och till det en enkel sallad. Barnen fick sin vilja genom med pommes till sin köttbit, det hör inte till vanligheten att detta tillbehör inhandlas. Men ibland får man tumma lite på sina uppsatta regler.
Lördagen bjöd på köttfärs & mozzarellafyllda pitabröd.

Men så idag söndag, en liten testardag. Vi äter sällan lax, men jag fick för mig när jag stod vid vår Icas fiskdisk i fredags, att det kanske är dax att testa hemma igen.
Tänkte nog på halstrad, men reaktionerna här hemma hos barnen blev så stark inför insikten att jag köpt denna farligt rosa fisk. Så kom vi på iden att göra någon form av laxpudding.
Det visade sig bli en enkel men riktigt god anrättning. Detta behövs:

10-12 skalade och skivade potatisar
1 gul lök
1-2 röda paprikor
ca 1 kg laxfile
salt & peppar
dill
7 ägg
8 dl mjölk

Skala potatisen och skiva den. Strimla lök och paprika. Vi föredrar att försteka potatisen i panna i lite olivolja (i 2 omgångar), och saltar och pepprar den direkt.
När detta är gjort varvar man potatis med laxen, som man file:at upp i tunnare skivor,lök och paprikan. Saltar och pepprar och strör över dillen. Vispar ihop äggstanningen, kryddar den efter smak och häller över. In i ugnen på ca 200 grader i ca 40 minuter. Stängde av ugnen och lät den stå en stund i eftervärmen.
Åt barnen, kanske ni undrar?
Ja, alla utom 1 av de små och så ena tonåringen, så det var väl godkänt,antar jag.

Inte alltid en dans på rosor

Jag har insett att jag nog på många fronter på denna blogg fått det mesta att låta enkelt och lätt.
Men självklart är det inte alltid en dans på rosor, även om min personlighet och uttrycksätt kan påskinna det. Självklart lever inte jag i den perfekta familjen, egentligen tror jag inte ens att den existerar.

Det är en medial bild, där kärnfamiljen består av mamma,pappa,storebror och lillasyster. De bor i ett stort hus, lite lantligt men ändå nära stan så mor och dotter kan shoppa, och pappan träna stadens fotbollslag som självklart sonen är med i. Mamma och pappa har hyffsade jobb och och ganska gott och tryggt ställt. Mor och farföräldrar är i livet och hälper till. Båda barnen har goda betyg i skolan och är sk välartade.
Jag har aldrig träffat en sådan familj som uppfyller alla dessa kriterier.

Jag har under det sista halvåret iallafall stött på min svåraste uppgift som förälder, den har för mig infallit när barnet tar fart in i ungdom/vuxenfasen.
Jag trodde i mitt enfald att allt skulle bli enklare med då. De växer och blir talföra och förstår bättre. Man kan förklara handling-konsekvens, visst låter det enkelt?
Men vi är ju alla individer med våra egna specifika egenskaper. Jag har fått 7 olika sådana att uppfostra, och det har visat sig lite svårare än jag trodde.
Jag själv är en känslomänniska, det betyder att jag sällan glömmer bort hur jag känt själv i olika situationer. Men det betyder helt klart inte att mina barn tror att jag vet hur det är/känns att vara ung idag.

Jag får hålla hårt i en av mina tonåringar, och alla som försökt göra något sådant vet vad jag pratar om. Det är verkligen inte lätt. När kommunikationen plötsligt försvinner och så även barnet, så känner man sig onekerligen verkligen handfallen.
Man kanske rent av behöver hjälp utifrån samhället? Ett stort dilemma blir i sin tur att man som förälder skuldlägger sig känslomässigt.
Jag får själv varje dag, tala om tyst för mig själv, att jag gjort allt som står i min makt för att det inte skulle bli så här. Stå över skuldkänslan och ta emot hjälp.
Våga fråga efter den.
Mitt mål är att inte ge upp, tonåringen mognar i sinom tid, vi kommer mötas igen, det här är bara en jobbig resa vi inte räknat med. Och kanske är det just denna resa som kommer göra mig till den där supertonårsmorsan som jag så gärna vill se mig själv som?

Nej, som sagt allt är inte en dans på rosor, men vi har lite skoj emellan, allt är inte jobbigt hela tiden. Det är så man orkar vidare. Alltid.

Vatten över huvud / Veckomeny

Jag ler lite åt mig själv just nu. Typiskt för en Lena som jag är att planera in saker ofta långt i förväg, ha visioner om både det ena och andra. Det gör att jag ibland regelrätt kraschlandar. Som nu.
Men det är då veckomenyerna kommer fram igen,tack och lov för dem.

Måndag: Grönsakssoppa med danska köd og melboller
Tisdag: Helstekt Kyckling i ugn med rotsaker
Onsdag: Potatismos med baconsås
Torsdag: Pitabröd med köttfärsfyllning och sallad
Fredag: Köttfärsfyllda paprikor med ris
Lördag: Gratinerad pasta med skinka och zuccini
Söndag: Hemlagad rostbiff med sallad

Jag har iövrigt börjat roa mig med att jämföra lite vad det skulle kosta att slå om helt till ekologiskt sortiment här hemma. Anledningen till det är mycket böckerna Den hemlige kocken och efterföljaren Äkta varas information om innehållet i de flesta varor som säljs i våra butiker.(Böckerna skrivna av Mats-Eric Nilsson)

Jag kan dock konstatera att det ännu är långt kvar tills vi kan välja sådant alternativ. Det blir för kostsamt helt enkelt. Trist med sant. Lite kommer vi dock ändra på, vi är alla eniga här hemma, om att nu kommer det inget mer margarin innanför våra väggar. Är man minsta känslig bör man inte läsa böckerna alls, de påverkar en mer än man vill.

Jul avklarad, Nyår nästa!

Jag vet inte hur det är för er andra,men för vår familj handlar det om familjefokus kring jul. Vi samlas ihop och umgås tätt. Alla anstränger sig mer eller mindre för att alla ska må gott. Och de små traditionerna vi skapat gemensamt i vår "lilla" familj, vill vi alla följa. Annars fattas det oss något.

Nyår däremot anser vi att det är ungdomarnas fest ( med risk att låta som värsta pensionären). Vi som varit med lite längre ges mer tid för eftertanke och omtanke för det som var,är och ska komma.

I vårt hushåll finns nu 4 tonåringar, för mig innebär det ett nyktert tolvslag. Det är ingen uppoffring någonstans, det är för mig en självklarhet. För mina tonåringar en trygghet. Jag önskar någonstans att det vore så för många fler i mina tonårsbarns vänskapskrets.
Som varje år genomgår vi samma process i familjen. Vi pratar vett om smällare och alkohol, man äter ordentligt innan man ger sig ut på kvällen. Man tjatar....och tjatar lite till....de suckar....och suckar lite till.
Och så landar vi och de (ungdomarna alltså) visar att de förstått, och de vet att här finns det alltid en lugn grund att komma tillbaka till.

Grundtrygghet är alltid vårt starkaste ledord till Nyår.

Planering inför julen

Det finns väl egentligen lika många sätt att fira jul som det finns familjer, men hos oss finns det 2 sätt.
Antingen tar man allt som det kommer och låter lusten falla på, gör det man orkar och låter det andra vara. Ganska skönt, men kan sluta med att man står där den 23:dje, och kommer på en del man glömt, och som man känner att man faktiskt inte ville vara utan.

Eller så planerar man med hjälp av listor och bokar tjusigt av när man slutfört uppdrag efter uppdrag. Det kan också vara skönt, men kan sluta med att man står där den 23:dje och undrar hur man ska orka äta upp allt, eller funderar på om någon verkligen bryr sig om ifall garderoben är urstädad och rensad eller inte.

I år försöker jag mig på ett mellanting. Lista på mat och julklappsinköp inkl vart de ska inhandlas och när. Liten julfixarlista har jag också, som när julgranen skall stå pyntad och klar osv. Jag ligger mer i fas än någonsin tidigare. Julgranen åker upp 3 dagar tidigare tom, till de smås glädje.

Underlättar gör den ordinarie matsedeln jag gjort fram till jul, där basen dessutom redan finns hemma. Matsedeln innehåller lite mer lättare mat såsom soppor, fisk och lite mindre grytor än vanligt. Det betyder mer snabblagat och tidsbesparingen är ett faktum. Ett tips lika bra till den lilla familjen som den stora.

Krypandes till korset

Jag får nog ta och krypa till korset. Jag har haft 2 slarvveckor när det gäller mat,men varit dessto mer flitig med andra praktiska saker.
Jag har haft turen att ha 2 extra händer till min hjälp i form av en "gamal" assistent till sonen, som numer tituleras mycket god vän. Hon ska flytta till Kreta och ville jobba lite extra innan och gosa med de små, så då ordnade vi det.

Hon har hjälpt mig med att tömma våra garderober, möblerat om dem och fyllt dem igen med det som skulle vara kvar, putsat julfönstren och hjälpt att få upp julljusen. Hjälpt mig att få ut massor av auktioner på Tradera.
Det sistnämnda är ett jättebra sätt att få ihop lite extra pengar på. Förr 2 år sedan skulle jag kastat allt jag inte använde själv, eller i bästa fall vänta in någon insamling. Nu använder jag extrapengarna till guldkant.
Tex fick jag och maken tillfälle att åka in till stan och äta på en ny restaurang. Om det kan ni läsa här

Eftersom det pysslats en massor, så har M stått för mycket av matlagningen. Vi har fått allsköns olika pastarätter, men också blomkålssoppa och risgrynsgröt.
Nu är vårt radhus iallafall redo för jul, och det är skönt. Får jag nu bara iväg alla traderaplaggen så kommer min tid fram till jul gå smidigt. Mer än så kan ingen storfamiljsmamma begära.

Kort uppdatering

Kanske en lite menlös sådan, men man får vara lite menlös ibland tycker jag.

Även en 7 barnsmamma kan nästan drunkna lite ibland. I helgen trodde jag iallafall det. Att arrangera en spökfest iof med några andra föräldrar, var lite överkurs. Iallafall när 1 av barnen, självklart det som är feberkänsligast, lägger sig heldäck.
Ingen sömn och spökfest, talade iallafall om för mig att jag lever. Och bloggarna blev lidande

Lovar dock botning imorgon, då stormånadshandling står på schemat om väglaget tillåter det. Med första advent i antåg är det också dax att börja tänka lite smart inför julen.

Imorgon.....alltid imorgon :)