100 kronor om dagen test

Annelie tyckte att vår familj verkar ha ett lågt matkonto.
Funderade lite över det i natt när jag inte kunde sova. Eftersom vi i stort sett alltid har en assistent ätandes hos oss, så är vi 10 i huset som äter. En total matkostnad just nu är ca 10000:-/ månad, men vi avlägger 12000:- på den kostnadsposten. För det tillkommer kanske ett kalas eller flera under någon månad.
Men i nuläget har vi alltså ett genomsnitt på 1000:-/person och månad. Storinköp 1 gång /månad för 4000:- och sedan portioneras resten ut lite beroende på hur matsedeln ser ut.

Vi har testat leva maximalt snålt. Ett par månader under år 2003 testade vi att leva på 100:- om dagen, då var vi 8 i familjen. Ingen egentlig orsak till detta, vi ville helt enkelt kolla våra gränser rent ekonomiskt.
Vi "storhandlade" för 2000:- mest hygienvaror, blöjor och tvättmedel vid löning. Sedan stoppades 1 hundring ner i 30 kuvert (en för varje dag). Nu 2008 har priserna höjts så i den grad så det nog inte skulle vara möjligt att klara, nu handlar det nog mer om 150-200:-/dag för 10 personer, om vi skulle göra om det idag.
Resultatet var ganska förbluffande eftersom det faktiskt gick bra att leva på en väldigt låg summa. Baka eget bröd, lågprispasta, lågpristomat, skinka, bacon och säsongsgrönsaker, dryga ut köttbullar med både ströbröd och havregryn kommer man långt på. Och sedan uppmärksamma veckans erbjudanden i närliggande butiker.

Nu ska jag inte sticka under stol med att det inte var en någon tråkig matpeiod i vårt liv , för det var det verkligen. Mannen i huset är kock, och även om han kan trolla i köket, så kan för ensidiga ingredienser av samma lågprismärken till slut ta musten ur den bäste kock.

Vi lade ner försöksperioden efter 2 månader, nöjda med att ha sparat ihop iallafall en liten net extrasumma. Och berikade med kunskapen att det går att spara rejält på sin matkonsumtion, om det verkligen skulle behövas.

Veckans matsedel

Nu kommer en bekännelse från mig. Vår förra veckas matplanering vart totalt omkastad. Sånt händer ibland, man har planerat för vissa maträtter, men kommer på på vägen att detta kan man ju göra annat av och så sätter man igång.
Detta gjorde att höstgrytan inte står på spisen förens idag. Och det blev ingen färsk fisk igår söndag, vi var sugna på pasta istället.
Pasta med färska champinjoner, bacon, bechamel och persilja. Har man en bra skafferigrund hemma kan man ju kosta på sig att improvisera lite, så det var väl det vi pysslade med.

Så denna vecka ser det ut så här:

Måndag: Höstgryta med ris (förra veckans fredagsmat)
Tisdag: Potatismos panerad fisk och persiljesås (förra veckans söndagsmat)
Onsdag: Pitabröd med kyckling och avocadocreme
Torsdag: Pasta med räkor och späd spenat i len saffransås
Fredag: Rotsakssoppa med danska mjölbullar (motsvarar klimp?)
Lördag: Ryggbiff med ugnsrostade grönsaker och potatis
Söndag: Spansk tortilla ev med rester av de ugnsrostade grönsakerna i.

Jag handlar:

1,2 kg grytbitar, 1 kg ris, 6 kg potatis, 2 kg morötter, 5-6 st gul lök, 1,5 kg färsk fisk (torsk)1 färsk bladpersilja, 1 färsk basilika, 3 pkt färdiga pitabröd (Ica:s), 1 kg kycklingfile, 300 gr skalade räkor, 2 liter färsk späd spenat, 3 avocado, 1 salladshuvud, 8 tomater, 1 gurka, 3-4 paprikor, 1 påse saffran, 1 stor burk majs, 2 mindre kålrot, 2 mindre rotselleri, 2 stora purjolök, 4-5 normalstora palsternackor, grönsaksbuljong, 300 gr mjöl, 20 ägg, 1,5 kg ryggbiff, 2 liter mjölk, 3 dl grädde.

Tar bort det som redan finns hemma och lägger till mjölk, fil och bröd. Matveckan i sig blir lite dyr, främst pga ryggbiffen. När vi väljer att ha en dag med dyrare kött väljer vi också att ta den med bättre kvalitet. Man måste få unna sig.
Men samtidigt kan man säga att man sparar in på rotsakssoppan eftersom den är mer säsongsbetonad och billigt med rotsaker just nu. Jag räknar med en matkasse på ca 1700:- denna veckan.

Ha en storfamilj

Tänkte slå lite hål på en och annans tankar om att ha en stor familj. Jag stöter ju på både frågor och konstateranden, det sistnämnda mer som tankar, som kanske inte var meningen att bli sagda högt. Det är lite svårt att veta.

Några av de vanligaste kommentarena brukar ofta handla om hur vi som föräldrar tar oss ut, alltså hur pigga vi verkar, eller hur jag kan se ut i kroppen som jag gör efter 7 graviditeter. Hur M kan vara så rynkfri för sin ålder. Precis som om ens kroppsfysik helt hänger på hur många barn man har i familjen.
Det brukar faktiskt vara lite kul att föra dessa konversationer. För självklart har inte ens föråldringsgener med barnafödandet eller uppfostrandet att göra.
M hade varit lika rynkfri som 2 barnspappa som 10 barnspappa. Mer barn ger inte automatiskt fler rynkor eller gråare hår tidigare, inte rundare mage heller för den delen.
Skulle det vara ett faktum skulle nog fler välja ett helt barnfritt liv.

Vi kan också få veta att vi måste vara morgonpigga. Jag tror många tror att man måste vara det, med många små i huset. Jag skulle jättegärna vilja vara en sådan mamma som ställde kl på 05 och gick ner i köket och ordnade grötfrukost med nybakade frallor till mina barn.....varje dag. Men tyvärr, jag är allt utom det. Jag kan göra det vid mycket speciella tillfällen , men de är väl utvalda och sällan förekommande.
Men visst lite präktig kan jag ju vara, morgondagens kläder till barnen är ofta förberedda kvällen innan, men längre än så sträcker jag mig sällan. Det fungerar ändå.

Bullmamma då? Jag förväntas att vara en sådan,tror jag. Huset full med ungar = frysen full av bullar? Och ja, mina bullar är attans goda. Men jag har sällan några i frysen, de hinner inte in dit innan de är uppätna. Kan bero på att jag inte gör dem så ofta, jag är en periodbakare. Bakar massor under en månad, för att sedan pausa i flera.

Storfamiljers barn kommer ofta försent till skola och aktiviteter......det var inte jag som skrev det där! Eller? Vi kommer försent någon gång, men jag vet andra som är värre :)
Storfamiljer bor oftast ute på landet.....på vår gata i närförort i själva radhusområdet bor 2, nej 3....vänta nu 5 familjer med fler än 4 barn. Och jag känner till ytterligare 6 familjer i närområdet. Helt vanliga svensson familjer, ja utom en av dem. Men vad tusan de bor i radhus och har en 7 sittsig familjebil och barnen spelar fotboll, basket och innebandy, jättesvenskt i mina ögon :)

Egentligen kan man hålla på i evighet, jag har inte tagit upp att trasiga för små ärvda omoderna kläder eller "vi" aldrig har råd med semester, att vi inte har tid över för var och en. Men det går in under fördomar mer än frågor och kommentarer och det har jag ju redan skrivit om här.

Nu ska jag sluta älta detta, jag har en veckomatsedel att göra och månadens storhandlings lista att skriva. Laga lite mat, städa en stökig hall.....för det har nog alla storfamiljer.....en stökig hall. Det är min fördom i detta sammanhang. Ingen med många barn kan ha en fin hall, isf blir jag avundsjuk :D

Fuskmoussaka

Igår var det onsdag och moussaka stod på matsedeln, en fuskigare variant,en som passar barnen kanske lite bättre. Vi som har barn som inte diggar tillagade grönsaker iallafall.
Jag vill absolut inte påstå att detta är en enkel och snabb rätt i en stressig vardag. Den kräver lite mer tid, men sköter sig sedan själv i ugnen. Och om man har tur så kanske man har en del mindre portioner köttfärssås kvar i frysen och då är ju halva jobbet redan gjort.

Till fuskmoussakan för 10personer behöver man:

Köttfärssås på ca 1 kg köttfärs
Bechamelsås på drygt 1 liter mjölk
10-12 medelstora potatisar
2 st medelstora zucchini

Potatis skalas och skivas sedan med zucchini tunt och försteks i lite olivolja. Dela upp mängden i fler stekpannor så går det lite snabbare. Sedan varvas alla delar med varandra ala lasagnetänket. In i ugnen ca 30 minuter eller tills potatisen känns mjuk och klar.
Jag tycker själv att en lite mer kryddad köttfärsås passar bäst, likaså en lite mer smakrik bechamelsås.

Vår bottenredda bechamel görs så här:

50 gram smör, smältes , smula ner en hönsbuljong tärning och sedan ca 0.75-1 dl mjöl som vispas till en jämn smet. Red sedan med lagom mängd mjölk (7-10 dl), vispa hela tiden så det ej blir klumpar. Krydda sedan av med svartpeppar, en anings muskot, lite stark paprikapulver, saknas salt ta antingen lite mer hönsbuljong, eller salt om du föredrar det. Viktigt att såsen får koka upp lite.
Självklart går det att använda grönsaksbuljong, men jag föredrar det inte själv, det blir en helt annan lite faddare smak då.

Betyget hemma hos oss för denna rätt är hög hos barnen, utom den minsta, han ratar det mesta just nu förrutom Wetabix med mjölk :)
Med mellanprisläge på varorna går rätten på runt 140:- dvs 14:- per portion. Helt överkomligt alltså.

Veckomatsedel och inhandlingslista

Det är måndag och det är dax för veckomenyn hos vår familj.
I anledning av ena sonens kommentar för ett par veckor sedan (äta ko! vad äckligt!), så har vi introducerat vegetarisk måndag. Idag var det en riktig hit, inte visste jag att mina barn gillade svamp?!
I vilket fall upptäckte jag det nu, och med lite medel fick vi alltså till en god middag som föll alla runt bordet i smaken. Det är ingen skoj att lägga ut recept om inga bilder finns, och eftersom jag var så säker på barnprotester så la vi inte manken till under matlagningen. Men gör man en enkel tomatsås med champinjoner och spansk peppar och tortiglione, får man en ca kostnad på 6.50:-/portion. Då har jag valt mellanprisläget på tomat och pasta och använt färska champinjoner, kostnaden går alltså att kapa ytterligare.

Matsedel:


Måndag: Vegetarisk pasta med champinjoner och spansk peppar
Tisdag: Kålpudding med potatis (kolla fina receptet här) gånga dock receptet med 3 om det ska räcka till fler än 4 personer.
Onsdag: Fuskmoussaka vi byter aubergini med poatatis och zucchini
Torsdag: Pasta med tonfisk i tomat med oliver, vitlök och spansk peppar
Fredag: Mustig höstgryta med ris
Lördag: Lasagne
Söndag: Färsk panerad torskfile med potatismos och persiljesås.

Handlingslista:

2kg pasta, 1kg lasagneplattor, 200 gr champinjoner, spansk peppar, 1 större kålhuvud eller annan slags kål (som man föredrar), 7 kg potatis, 1,2kg fläskfärs, 3 kg köttfärs, 1,2kg grytbitar, 3 burkar tonfisk, 1,5 kg torskfile, 2 zucchini, 1 burk urkärnade oliver, 12 tetror/burkar tomat, ½kg morötter , 1 större palsternacka, stjälkselleri, färsk basilika och bladpersilja, 6 liter mjölk till matlagningen, 1 kg ris. Sedan sallad, tomat och gurka till sallad som komplettering.

Lite dyrare vecka med färsk fisk, ca 1200:- landar vi på om vi handlar i vår lokala Ica Kvantum. Sedan tillkommer såklart andra mejerivaror och pålägg för veckan liksom bröd, samtidigt som en del plockas ur inköpslistan eftersom det fortfarande finns kvar i frys. Precis som vanligt alltså.

Om man nu kikar lite närmare på matsedeln så kan man se hur genomtänkt den är. Ons-lör är det tomatbaserade maträtter. Koka storkok på tomatsås på onsdagen, dela på 2. Den ena delen görs det köttfärsås på, av den såsen gör man både lasagne och moussaka. Kanske rent av samma dag, när ugnen redan står varm? Så får man en lång härlig matledig lördag att spendera med barnen...eller tvätten....eller städningen....nä jag väljer det första :)
Den delen av tomatsåsen som är kvar används till tonfisksåsen och grytan på fredagen.
Det är så här jag tänker hela tiden.
Det gör det enklare att planera inköp också eftersom snarlika ingredienser men ändå så olika maträtter, gör att man slipper springa som en halvtok i affären.
Om ni inte redan testat så gör det, efter ett par veckor märker man tidsskillnaden helt tydligt.
Och en dag längre tid i köket, kanske rent av en hel kväll ger med god planering mertid åt familjen.

Semester

Nu har perioden för planering av vår nästa sommars semester börjat.
Jag vet nästan ingenting om hur andra familjer gör/tänker. Men av erfarenhet vet jag att vi måste vara snabba och helst först av alla, om vi ska lyckas ta oss dit vi tänkt. Och då spelar det ingen roll om det handlar om att hyra bästa/finaste huset eller få med hela familjen på samma charterplan, och det helst till bästa pris.

Så oktober är då en utmärkt månad för denna lilla syssla, och det är skönt att få det gjort innan ev. julstress upp-poppandes om man nu brukar lida av det.
Den allra vanligaste lösningen på semester för oss är att hyra hus. Vi gör det helst i Danmark eller i Spanien.

Vi är ju 2 vuxna och 7 barn i familjen, det lite knepiga för oss är att få tag i något som rymmer oss plus de assistenter vi behöver med för vår grabb med funktionshinder. Det är inte så ofta man ramlar över ett fint sommarhus som dessutom är uppdelat i 2 eller tom 3 sovsektioner. Vi vill ju ändå ha lov att ha familjesemester och assistenterna behöver också sin vila och kunna dra sig undan oss.
Dessutom vill vi gärna variera oss lite till olika områden i landet, men numer har vi hittat favoriter såklart.

Jag har ofta bemöts med frågor om hur man får råd när man är så många. Svaret är lika enkelt för mig som för en mindre familj tror jag. Vi prioriterar helt enkelt.
Det behöver inte bli så dyrt, bara man är tidigt ute och hittar godbitarna, och räknar med att man lagar stor del av maten själv.

Himla bra sajter att hitta sitt drömsemesterhus på är:

www.dansommer.se
www.dancenter.se
www.cofman.se

Hyra bil/buss från Stockholm gör vi gärna här:

www.berrasbiluthyrning.se
www.hertz.se

Bästa flygpriser kan man hitta lite vart stans men vi brukar åka med:
(bra handikappservice)
www.sterling.com

Är ni många rekommenderar jag verkligen att testa, och är ni färre så testa på ni med, ni har så många guldkorn/hus att välja på så det räcker och blir över.
Guldplatser i Danmark:
Skagen, Blokhus, Lökken, Nr.Lyngby, Blåvand, Strandby, Slettestrand....jag har säkert missat några.
Guldplatser i Spanien:
Alcudia, och då främst gamla delen, dock får man en bit från stranden då.
Can Picafort.

När småbarnstiden håller på att ta slut

Det känns onekligen som just min familj håller på att omstruktureras, från att ha varit en småbarns familj, mer till en familj med mellanbarn och tonåringar.
Jag ska inte sticka under stol med att mina tankegångar i ämnet varit direkt frenetiska sista tiden. Ämnet inkl. även frågan till mig själv: Vad var det som gjorde att jag ville ha många barn?

Orsak till tankegångarna är förstås att den minste i vår skara, numer har släppt allt som man symboliserar med småbarn nappflaska, nappar, blöjor Det sista som han släppte var nappen.
Han ligger numer där i sin säng och sover hur sött som helst, men det där snuttandet på napp, ljudet, ja det finns ju inte där längre. Det har i princip funnits i huset med ett kort tids undantag, i 18 år. Inget mer tramp på napp mitt i natten, eller nappinsamling under dammsugning under soffan.
Det är nästan så det finns ett tomrum att fylla!

Men vad är nu orsaken till att just jag ville/önskade mig många barn?
Helt klart har flera faktorer vägt in. Jag är född i Danmark, med stor släkt och många kusiner, och allt det där "gemytliga" som danskar är kända för fanns i i min släkt. Vi flyttade ifrån det, och jag som liten fick bara smaka på det där under lov och långhelger. Det nya som skapades här i Sverige kom aldrig upp i den kalibern då vår familj inte var så stor. Detta är nog en av grundorsakerna, jag vill återskapa något som jag själv minns väldigt ljust, en stor varm familj/släkt.
En annan är att min familj här i Sverige splittrades och min pappa var ganska frånvarande under min tonårsperiod. Hel familj blev ett viktigt begrepp för mig.
Ju fler man är ju mer tar man hand om varandra och lär sig hänsyn och gemenskap på ett helt naturligt sätt.
Lägger man sedan på hur fantastiska och fascinerande små barn kan vara, ja då kan det bli många.

Nu ska jag också erkänna att jag inte helt tänkt över hur familjen skulle se ut när de små blev större helt fullt ut. Men det kanske är så det ska vara? Precis som när man precis fött sitt barn och man många ggr glömmer direkt hur ont det faktiskt gjorde. Så till den milda grad att man skulle kunna göra om det direkt igen.
Jag trodde att jag förlikat mig med att vara en icke spädbarnsmorsa, och ställt om mig till en sjuhelsikes bra tonårsvariant.
Men det är så attans svårt att säga hej då till spädbarnsåldern.
Alltså måste en del av min längtan till barn, inneburit just bebislängtan mest. Att ha en liten helt föräldraberoende liten bebis knuten till sig.
Nu finns det ingen sådan här liten bebis i mitt hus längre, så fokuset måste ställas om ordentligt, och det är svårt.

Ett liv utan nappar, blöjor och nappflaskor har tagit sin start på riktigt.

Läxläsning och tid för alla

Det finns såklart stunder man funderar på hur tusan man fick för sig att komma på, idéen om att skaffa många barn.
Sådana stunder kommer ganska ofta när det blir tid/stund för läxläsning. Det minsta skolbarnet räknar + och - , medans 15-åringen läser om franska revolutionen och 16-åringen vill ha hjälp med matte gymnasienivå B. Alla vill ha hjälp samtidigt och alla blir tjuriga om inte de får hjälp först.....alla vill bli klara så fort de kan för att hinna med kompisarna, såklart.

Jag har dock försökt eliminera dessa stunder till väldigt få i vår vardag. Visst kan det gapas här, men det handlar sällan om just läxor.
Lösningen blev att låta den "lilla" läsa läxor tidig em 2 ggr i veckan, och de andra (om de behöver hjälp) får den efter de minstas sänggående. Alla är medvetna om reglerna och följer man dem, så blir det heller inget tjafs. Han, den "lille" kommer hem direkt efter mellis på fritids 2 ggr i veckan, då passar vi också på att ha vår tid tillsammans, då vi hinner prata lite om vad som hänt och kommer att hända det närmsta. Igår satt vi och skrev önskelista till tomten tex, lite mysfaktor på läxläsningen med andra ord.

De stora kommer ofta och sätter sig i soffan eller vid köksbordet om de vill något, precis som jag och pappan sätter oss på deras sängkant och pratar lite ibland. Det behöver inte vara svårare än så faktiskt.
De minsta ,i mitt fall 4 och 5 år får automatiskt sin tid vid tex bad, bokläsning och att de ofta sitter med mig i köket och ritar, och då pratas det friskt. Sedan är det ju också det faktumet att de fortfarande med jämna mellanrum tyvärr blir sjuka, men fördelen där är ju att man är ensam hemma med mamma......de har börjat inse det nu. Ibland kan de komma och fråga om de är varma, om det är lämpligt med en temp. "Tempen" brukar oftast ge med sig med lite pussar, knäsittning och små hemlisar viskade i örat.
Lägger man ifrån sig det man håller på med, när en sådant här tillfälle uppstår, och tar sig tiden, får man mångfallt igen. Det är min övertygelse.

Det samma gäller såklart även ett telesamtal sent en fredag eller lördagkväll från tonåringen, självklart lite beroende på vad tonåringen har att säga. En fråga om att vara ute längre eller sova över eller mer - Vad gör du,mamma? eller -Finns det något gott hemma?, de 2 sistnämnda är helt klart en signal om att en pratstund behövs i ett eller annat viktigt ämne. Ger man dem tid precis då, får man tusen åter.

De små korta stunderna gör det hela, jag tycker nog inte att jag spenderar mindre tid med mina barn en och en, än en 2-barnsmamma gör helt enkelt.

Veckans matsedel och inköpslista

Denna vecka har vissa familjemedlemmar efterfrågat lite lättare mat.

Masse min 8-åring, funderar mycket på vad han stoppar i munnen, vilket djur kommer köttet ifrån tex. Han sa prompt när jag talade om att färsen i hamburgaren kommer från kossan: - Vad äckligt!.
Inte så att hamburgarna i sig var äckliga, men tanken på vad det varit från början gillade han absolut inte.

Så vi har pratat lite om att man faktiskt kan låta bli kött om man vill, men då måste man äta mer av annat istället. Och han vill prova lite vegomat ,inte varje dag men några. Så då får man väl trolla fram en sådan matlista då, eller hur? Inte helt världsenkelt då man själv gärna sätter tänderna i en köttbit.

Mån: Pasta med broccoli och zuccini
Tis: Potatis och purjolökssoppa med färska frallor
Ons: Hemgjorda köttbullar med hemgjort potatismos
Tors: Danska äppelskivor med sylt (äppelrunda pannkakor)
Fre: Gratinerad pasta med tomat och mozzarella
Lör: Kycklinggryta med ris
Sön: Fyllda pitabröd med avocadoröra, grönsaker och bacon

Veckohandlingen blir billigare iom de extra vegodagarna. Inte helt fel, så där veckan innan barnbidraget kanske. I vår lokala Ica skulle kalaset gå på runt 770:-

Jag handlar:
2 kg pasta varfri sort, 2-3 broccolin alt 1 påse frysta, 2 zuccini, 4 kg potatis, 5-6 gula lök, 2 purjolök, 1 kg köttfärs, 3 dl grädde, 1 liten creme fraiche, 15 ägg, 1 rulle/glas sylt, 8 tetror/burkar tomat, 3 små påsar mozzarella, 2kg kyckling, 1 kg ris, 3 pkt färdiga pitabröd, 3-4 avocado, 1 vitlök, 1-2 spanska peppar, sallad, färska tomater, gurka, 3-4 paprika, 3 pkt bacon, 2 småburkar majskorn,2 jäst, mjöl och färska kryddor såsom basilika och timjan.

Som vanligt plockar jag bort det som redan finns hemma, lägger på mjölk, fil och bröd. Och kollar igenom om det saknas något i frukostflings och påläggs väg.

Lite dagsfunderingar

Lite inspirerad av en av mina kommentatörer i tidigare inlägg ang. matlagandet till storfamilj. Harry skrev: skoj att få matlagningstips på din blogg jag är grymt imponerad över att du lagar all mat. Med tanke på de som bara har två barn och påstår att de inte hinner.

Funderade lite på det och tog upp det med min vän Annika (som man stöter på lite titt som tätt i mina bloggar). Egentligen har jag nog inte alls tänkt på det sättet, att vi i vår familj skulle på något vis vara duktiga (eller hur man nu ska uttrycka sig), för att vi lagar all mat själva. Vi gjorde det med 2 barn.....med 4 och nu med 7.
Jag tror att Annika och jag kom fram till att det nog sitter i från egna uppväxten, blandat med hur ens situation har sett ut precis innan man blev konstellationen nybliven familj.
Tyckte man om att laga mat från grunden innan barn, håller man nog fortfarande på med matlagning när de dykt upp också.

Hos oss handlar det alltså inte om att det på något vis måste vara bättre mat med hemmagjord eller ur kostnadssynvinkel. Men helt klart är nog att om vi skulle jämföra vår kosthållning vi har idag kostnadsmässigt, med att vi skulle byta ut stor del till halv/helfabrikat, ja då skulle matkostnaderna skjuta i höjden. Antagligen vinner det hemlagade i näringssynpunkt,utan att för den skull ha sagt att halv/helfabrikaten nödvändigtvis är undermåliga.
Sedan är jag inte så säker på om den sorts mat skulle godkännas av barnen i vårt hus dock. Jag menar de ratar pulvermos och fabrikspanerad fisk och annan kändare skolmats halvfabrikat. Det är nog helt enkelt vanan att få det helt rena smakerna,utan olika kryddmix och smakförstärkare tillsatt, som bidrar till det.

Det kan ju också vara så att man jobbar och bygger vidare på sin karriär och helt enkelt inte prioriterar kökstid, och väljer då det man själv tycker är lättast.
För även om jag som person tycker det tar samma tid att få ett halvfabrikat på bordet som egenlagat, behöver det ju inte betyda att andra tycker/klarar samma sak.

Vad ville jag ha sagt då?
Jo, att jag inte är duktigare än någon annan som försöker få sitt familjepussel att gå ihop. Vi väljer bara olika vägar att ta oss fram på. Kanske är det tur, för annars skulle det antagligen bli trafikstockning någonstans, och det finns stationer på vissa vägar, man inte önskar någon ett stopp på.

En hemmagjord Pasta Alfredo

Torsdagsmiddagen bestod nog i familjens enklaste/snabbaste och mest favoriserade pastarätt.
Pasta är bra, pasta är snabbt och pasta är omtyckt av de flesta. Den funkar alltså i storfamiljen.

Lite synd om denna rätt, då den först slog igenom som en lunch pastarätt, som sedan blev en helfabrikats rätt i våra frysdiskar. Lite svårt att förstå att en så enkel rätt att tillaga själv just hamnat där, billig att tillaga dessutom.
Den går dessutom att improvisera och blanda annat i och ofta har man många av ingredienserna hemma. I orginalreceptet ingår det dock en stor del grädde, det blir för kostsamt i denna familj så vi har bytt ut den till bechamelsås istället, vilket går alldeles utmärkt.

Grundingredienserna i min version för 10 pers:
1 kg bandspaghetti i valfri form
50 gr smör
200 gr skinka
1-2 dl mjöl
1 gul lök
1 liten ask fina ärtor från Findus
1½-2 liter mjölk
2 tärningar hönsbuljong
peppar och salt efter smak

Sätt på en stor kastrull saltat vatten till pastan
Skär skinkan i tärn, och hacka löken fint, löken fräses mjuk i lite olivolja, sedan i med skinkan, skruva ner värmen till svag och häll över ärtorna . Det är viktigt att inte löken bränns. Ställ stekpannan åt sidan. Dax för bechamelen, denna görs bottenredd då den då är lättare att få riktigt len och lite tjockare i konsistens.

Smält smör och smula snabbt ner kycklingbuljongerna, sedan i med mjölet , anpassa mjölmängden så det inte blir klumpigt, det ska bli en tjockare smet av smöret och mjölet. Sedan reder man med mjölken, lite i taget och vispa hela tiden. När såsen är krämig och mättad på mjölk för man i ärtor, lök och skinkan, smakar gärna av med grovmalen peppar och salt om så behövs.
Har jag lite tomatsås kvar i kylskåpet från tidigare i veckan, så har jag i den. Färgen blir lite roligare och smaken fylligare. Självklart kan man lyxa till den extra med lite grädde i bechamelen. Veckans Alfredo fick dock inget dera, men gott ändå.

Här hos oss får all pastasås smeka pastan. Det betyder att pasta och sås blandas innan servering på riktigt italiensk maner. Pastasåsen skall gifta sig med pastan som maken säger.

På min ingrediensbild saknas lök såg jag vid nerladdning, men den visar ändå vad lite ingredienser ändå kan bli en fullgod maträtt en helt vanlig vardag. Den tar inte längre tid än det tar att värma pastakastrullsvattnet och koka pastan........uppskattningsvis 20 minuter.

Hemlagat , snabbt och gott.

Lite smicker i vardagen

Jag kan vara väldigt duktig på att uppmana mina vänner att ta emot beröm och smicker, för de är alla värda just det. Själv är jag nog ganska dålig på det samma.
Men jag är väldigt glad över Annikas fina utmärkelse igår.
Annikas matblogg är väldigt speciell, där blandar hon sina recept med små anekdoter. Skoj och inspirerande läsning helt enkelt.

Sedan har jag såklart fler jag borde uppmärksamma med en liten utmärkelse känner jag. Fast egentligen skulle man dela ut den till alla som verkligen orkar hålla igång sina bloggar, det är ju en bedrift i sig själv :)
Men, förutom Annika, så blänker jag iväg uppmuntran till

Christina Olsson - Tonårsbloggen, är högaktuell för alla tonårsföräldrar att läsa, dock bör man ha barnasinnet kvar och en portion humor. Passar självklart föräldrar med yngre barn att läsa också.

Marie - Syster yster till mig och aktiv på bloggen, när hon är det, men tar paus ibland när livet utanför hopar sig.

Nena- Vi har följt varandra en bra lång tid nu över internet. Ibland intensivt, ibland lite på lågvarv. Hennes specialitet om jag får kalladet så? :) är alla hennes små söta bilder hon lägger på passande ställen i sin blogg

Jag har genom min syster följt ett husbygge minsann, hör inte till vanligheterna om jag säger så.......man kan drabbas av lätt sotissjuka då nämligen, men Maria blandar i sin blogg och nu när huset fått sin form, ploppar hon själv ut mer och mer ....ja som en halvtokig innebandymorsa....eller nått. Vet att hon fått utmärkelsen förut,men en till skadar kanske inte?

Okej detta var lite OT, åter till utkasten med de nya inläggen.........

Veckans matsedel

Veckans matsedel med inköpslista, hade jag tänkt det skulle bli här framöver. Kanske inkl ett och annat smart recept om tiden räcker till.

Så här ser den ut hos oss denna vecka:

Måndag: Mustig tomatiserad nötgryta med morötter och paprika serveras med ris
Tisdag: Spaghetti med frikadeller i tomatsås
Onsdag: Rotsaks-soppa med danska mjölbullar/dansk klimp? ev frikadeller
Torsdag: Pasta Alfredo, Bandspaghetti och len bechamelsås med skinka och ärtor
Fredag: Brässerad och ugnsbakad kycklingfile med ugnsbakad potatis och grönsaker
Lördag: Hemgjorda hamburgare
Söndag: Skinkschnitzel med stuvad vitkål och potatis

Inköpslista:

1200 gr grytbitar av nöt, 2500 gr nötfärs, 15 schnitzlar på skinkinnanlår, 2 kg kycklingfile, 200 gr rökt skinka, 8 brukar/tetror krossade/passerade tomat, 1 kg morötter, ca ½ kg palsternacka, 1 medelstor rotselleri, 1 mindre kålrot, 3 paprikor, 1 kg spaghetti, 1 kg bandspaghetti, 1 kruka bladpersilja, 6 lökar, 1 kg ris, ½ kg mjöl, 6 ägg, 200 gr små ärtor, 5 kg potatis, 16 hamburgerbröd, ketschup, 2 salladshuvuden, 8 tomater, 2 gurkor, 1 vitkålshuvud.

Sedan tillkommer såklart ev buljong och kryddor om det ev. tagit slut. Precis som att det som redan finns hemma plockas bort från inköpslistan (oftast alla köttprodukterna, pastan och tomaten som inhandlats vid månadshandlingen). Och till sist lägger jag på mjölk/fil produkter för veckan.
Om man inte månadshandlar torde en rimlig kostnad för ovanstående , självklart med variabler ute i landet, gå på runt 1800:-.

Omgivningens kommentarer

Om man är lite aktiv på familjesajter då främst i storfamiljssnacken, så känner man nog igen sig i ämnet "omgivningens kommentarer", som titt som tätt tas upp.
Det finns massor man kan haka upp sig på, både rena elakheter till kommentarer mer sagda för att vara skojiga.
Jag personligen är en hejjare på att stänga dövörat till, jag behöver min kraft till annat helt enkelt. Men det har tagit ett tag och träna upp det, även om jag aldrig förärats direkta elakheter, så har det smitit ett och annat konstigt genom mina hörselgångar.
Jag menar det finns inte så många storfamiljsmammor som inte blivit korsförhörda någon gång, även om det bara rört sig om snäll nyfikenhet.

Det jag kan bli ledsen över är när man hör hur svårt vissa har det med att ens våga berätta den glada nyheten om nytt spirande liv, till sin egna familj och släkt.
För mig är ändå insikten om att ha en stor släkt runt sig, väldigt trygg. Vi för oss vidare i generationer, vår släkt, vårt namn, våra gener. Man....iallafall jag känner stolthet över det. jag har nog svårt att förstå att inte alla familjer tänker ungefär lika, utan väljer att se det jobbiga med små växande barn och då ofta som stora bromsklossar i livet, som kostar en massa pengar och framför allt tid.
Det finns ingen glädje i att förmedla och anmäla det lilla livet till en sådan släkt.
Det berör mig illa att några får uppleva detta.

Nu har jag inte själv kläckt något nytt liv på sådär en 4 och ½ år. Numer får jag inte alls lika mycket kommentarer om just småbarnstiden och småbarnsskrik. Nu är det mer tonårsproblematik som kommer upp. De små skämtsamheterna har slutat och man används numer gärna som en liten info/tipsbank. Det är verkligen att föredra och dessutom smickrande.
Det ger mig också möjligheten att titta tillbaka på det jag själv stött på.

Jag minns så väl den dagen jag hade alla mina dåvarande 5 barn med mig på t-banan. Rullstol, barnvagn och 3 gående barn. Vi skulle ta hissen upp och en dam ville tränga sig in i hissen och förlja med upp.
Hon ser så där glad ut när hon kollar in oss och frågar den där standardfrågan vi storbarnsfamiljer nästan alltid får: Är det dina barn allihop?
-Jajjamen, visst är det det, svarar man
Standardfråga nummer 2: Men, inte med samme man väl?
- ehh....jo då, visst är det så.
För hos oss är det så, och det är i detta läget man alltid är beredd att slå dövörat till, beroende på vad man får för reaktion.
Denna damen fortsatte taktiskt sin nyfikna utfrågning på perrongen, efter att ha pratat om att det är ovanligt med många barn inomsamma familj i dagsläget och hon var iallafall glad att några vågade. Hon fick svar på det mesta, jag var/är ju snäll och uppfostrad. Hon fick veta att barnens far inte var helsvensk, detta efter frågan om mina barns ögonfärg. Sedan kom tåget och det är hennes sista kommentar som etsats sig fast hos mig, jag hade gärna velat hinna svara henne på den, men vågar vägar skiljdes åt. Hon sa:
-Men då förstår jag.....det är din man som vill ha många barn!

Men...men....men....
Nej,nej,nej....det var jag!! Tusan hon hörde mig inte....
Det var ju min önskan om storfamilj....inte hans. Han kommer själv från en stor familj med 8 syskon och hade nog föredragit att stanna vid max 4.

Det här mötet med denne dam känns så oavslutat. Jag trodde hon var ganska så fördomsfri....och så slutade det ändå med en fördom.
Snopet är ordet.
Så jag skyddar mig lite och slår dövörat till om jag märker att det inte kommer ges tid för förklaringar på märkliga kommentarer. Det blir lättare så för då slipper jag år ut och år in fundera på en tant och undra varför hon drog en sådan slutsats.

Som avslut då:
Läste i kvällsblaskan AB, om att Jolie och Pitt inte var klara med sin familj. Själva "nyheten" i sig är ju egentligen ganska ointressant, men det är roligt att följa bloggkommentarerna. Jag snappade bla upp om att de (Jolie och Pitt)kommer ha svårt att vara sina barn till lags, då de inte kommer få tid för var och en.
Själv undrar jag när det blev en sorts uppfostran att vara sina barn till lags? :)
Alltså en typisk omgivnings-kommentar....en sådan som borde gå en förbi, eller nått. Men den kittlade så roligt i min hörselgång, så jag kunde inte låta bli.